Litteratur: Super legal buildings - guidebook

giraffe building, slb:55
När man går runt i Tokyo undrar man snart varför byggnaderna har den form de har. Svaret finns ofta i den serie av regler som byggnadernas utformning. Byggnaderna är ofta rent diagrammatiska formuleringar av de olika regler som finns. Detta finns utmärkt dokumenterat Super Legal Buildings av Yasutaka Yoshimura, 2006. Boken visar på en serie byggnader, både som bilder och diagram som extremt noggrant följer föreskrifterna, boken försöker retroaktivt förklara det vi ser framför oss. Uppläget är välkänt från andra guideböcker till Tokyo som Made in Tokyo eller Pet Architecture. Värt att notera är att Yasutaka Yoshimura arbetat för MVRDV, välkända för sina extremt diagrammatiska byggnader.

ISBN:4-395-24002-X C3352
År: 2006

Ett exempel; foto taget av mig.

transparens

Detta hus ligger på min cykelväg till skolan.

På morgonen ligger solen rakt på lägenheterna, jag tror på solglasögon till frukosten. Dessa foton är tagna på eftermiddagen.

Detta är för övrigt inlägg nummer 200. Ack så tiden går.

en park

Under Shuto Expressway, Ikebukero-line har någon placerat en park.

längs Sumida-gawa

Kloten tillhör Tokyo-gas.

Hemlösa under Shuto Expressway.

Hemlös närmare floden.

Ett varv och i bakgrunden nybyggda bostadsområden.

Kashiwanoha-Campus

Kashiwanoha-Campus, station nr 13 på Tsukuba Express line.

Detta borde vara en Shoten-gai istället för trist yta mellan järnvägen och köpcentret.

Som en hägring av tecknar sig ett tempel längre bort.

Övergivenhet och höghus.

Urban Design Center Kashiwanoha.

Lalaport, ett shoppingcenter.

Cykelparkeringen är närmare stationen och har bättre markbehandling är bilparkeringen. Detta gillar jag.

en modell för framtiden

Stadsutveckling längs med Tsukuba Express, station nr13, Kashiwanoha-Campus.

Ett centrum med hög densitet av kommersiellt program, ett shoppingcenter och bilburet kringland. Just här också ett universitet, detta är en kunskapsnod. I många mycket är det Tokyos stora styrka att såpass mycket av stadsutvecklingen han ske innan bilen blev närvarande på allvar i Japan runt 50/60-talet. Men då Tsukuba Express öppnade år 2005 med en serie stationer i ingenstans utvecklades områdena kring dessa för att delvis finasiera bygget. Nu var området ingen tabula rasa fram till 2005, det var redan då bebyggt med en utspridd otät villa bebyggelse. Så kanske är detta ett fall framåt.

Det finns dock många problem med denna plats, som separering från bilar vid stationen, enorma köpcenter.

Den glesa del av megastaden.

Sumida Culture Factory

Ett kulturcenter av Itsuko Hasegawa, 1994. Hon var en av de första kvinnliga arkitekterna i Japan som slog igenom. Samtida med Toyo Ito, både i stil och i det faktum att båda var djupt influerade av Kazuo Shinohara. Hon arbetade som assistent åt Shinohara under en period på Tokyo Institute of Technology, den första kvinnliga sådana. Vilket är en viktig roll i skolans organisatoriska system.

Sumida Culture Factory är insprängt mellan betydligt mindre hus. Det har ett kläd av perforerad metall.

Vilket ger en upplösningseffekt när man ser innergården skymta genom det.

Detta är japanskt 90-tal.

Interiören påminner starkt om delar av Sendai Mediateque.

Ut ser man väldigt tydligt genom rastret.

Gång mellan olika delar av byggnaden.

Läsrum och entré till en del av komplexet.

Will our memories be part of our city? Is the view from my window part of my room?

Just nu pågår en utställningen The House and the City: Architecture by Diener & Diener i Tokyo Opera City Art Gallery.

Amsterdam.

Malmö.

Basel. Mer info här.

om en motorväg

En väldefinierad horisont rör sig genom landskapet.

Det är en motorväg, med bullerskydd.

Sedd från Tsukuba Express.

en annan skala

Shirahige Housing Development
Ibland tänker jag mig att jag gillar Tokyo för den varierande skalan, för det faktum att inget hus liknar huset bredvid, för den vitalitet som de ständigt välbesökta gatorna uppvisar. För att alla ytor är aktiverade och använda. Det finns visserligen tomma tomter men de är bara tomma korta stunder i väntan på de åter kan bebyggas.

rester av en Olympiad

1964 arrangerade Tokyo OS. 2016 vill Tokyo arrangera OS. Spelen 1964 utspelade sig till stor del i Komazawa Olympic Park, på gränsen mellan Meguro-ku och Setagaya-ku. För mig är OS 1964 mest känd på grund av ett antal anläggningar av Kenzo Tange som symboliserar starten på byggandet av varumärkes arenor för en televiserad publik. Eller så minns jag 1964, när jag skriver detta tvivlar jag lite. Nu är parken hem för cykel och löpbanor, lekplatser, stilla promenader och utövande av sport. Mot en vägg spelar 4 personer tennis. Skateparken var dock i uselt skick.

Komazawa Olympic Memorial Tower.

Komazawa Olympic Memorial Tower.

Bärlina.

Mindre dramatisk vinkel.

Anläggningen i sig.

Stadium för friidrott och fotboll.

Man som spelar tennis mot bollsports-stadium.

Baseball stadium. Notera OS 2016 Candidate City skyltarna.

Renovering av en anläggning i dålig skick. Och en sant monumental trappa.

Kanagawa Institute of Technology

Junya Ishigami, KAIT Workshop, 2008. Möbler.

Detta är en byggnad utan väggar, detta enkla påstående är mer avancerat än det verkar. Men med av en skog av vita smala pelare som tillsammans tar upp de laster byggnader genererar och agerar stabiliserande. Den här sortens vita minimalism är extremt krävande ur teknisk synvinkel. Men just denna extremt avancerade minimalism är Junya Ishigamis varumärke. Fler detaljer om konstruktionen här.

Den har en glasfasad.


Skarpa hörn.

En omgivning att reflektera.

Detaljer för en minimal livsstil.

Men att vara minimal är ibland ansträngande.

Ett flygplan.