Saitama Prefecture Univsersity, Riken Yamamoto, 1999. Entré längs ramp.
Landskap. Universitetet är beläget i utkanten av liten förort längs Tobu Isesake-line. Precis på gränsen mellan fälten och villastaden.
Gårdsmiljö 2F. Universitetet har en stor sockelvåning uppbruten av en serie av gårdar och täckt av växtlighet.
Reflektion av slänt som glider samman med de gula stolarna inne i aulan.
Det existerar en del kopplingar på 3F mellan olika delar av byggnaderna.
Skulptur/möbel vid entrén.
Gårdsmiljö på 1F.
Föreläsningssalar. Utgör ett tydligt motiv i gestaltningen av universitetsområdet. Antingen som fristående lådor med entré gångar kopplade från någon av huvudbyggnaderna.
Vy från insidan, både från norra och södra längan som är vända mot varandra, den ena med solskydd, den andra utan.
Eller indragna i ett de öppna 4 våningar höga öppna rum som förbinder rumsligheterna i de två huvudlängorna.
Inuti dessa öppna rum är trapporna de visuellt dominerande elementen. Notera också strukturen som är i stål i det öppna rummet och i betong till höger i bilden, där de olika mindre rummen utgör lektionssalar och laborationsmiljöer.
Trapporna hänger från taket.
Vilket skapar en nog så dramatisk effekt.
Inzoomning.
I den fria luften utanför hänger också utrymningstrapporna, även om det inte finns ett tak att hänga ifrån. Begrunda gärna konstruktionen ett ögonblick.
Säkerhetsstaket runt kopiator. Varför?
Ljus och mörker på 1F. Avslutningsvis ber jag om ursäkt för det onödigt långa inlägget men jag är djupt imponerad över med vilken självklarhet och konsekvens detta projekt har genomförts, de rytmiska element som används för att bryta sönder detta stora program på ett övertygande men ändå enhetligt sätt. De som känner mig väl förstår också hur tilltalande jag finner lösningen med föreläsningssalarna.
Tyvärr är universitet i en skarv mellan olika foton.
Ps
Att byggnaden är tom beror på att det är vårlov.
