24 Aug 2008
Litteratur 2 - Contemporary Japense Houses 1985-2005
Tower House - Takamitsu Azuma 1966
The appearence of Tower House allowed people to to symbolically obtain the knowledge needed to live in the city, including what sort of significance that undertaking had, what was gained and lost in the process, and what was convenient and inconvenient about it.
Takeshi Ishido - Personal Notes on Houses as a Prelude to 1985, en av de inledande essäerna.
Boken består av två delar, en exposé över bostadsarkitektur i Japan och en serie essäer med reflektion och samtal mellan arkitekter som berättar en historia om utveckligen av arkitekturen i Japan från metabolisterna till 2005.
Det är för mig omöjligt att sammanfatta den mängd information som presenteras. Men jag rekommenderar boken varmt. Kanske återkommer med kommentarer till de mer intressanta av essäerna.
10 Aug 2008
Samband eller ett förvirrat sinnes längtan efter kopplingar
Jag söker flygbiljetter för en resa mellan Sthlm och Tokyo. Bland de mer udda alternativen hittar jag en resa med BA; Stockholm-London, London-Singapore, Singapore-Tokyo. Resan är för mig onödigt lång och komplicerad. Jag tittar vidare men den sätter ändå igång en slags reaktion i mig. Så lite senare öppnar jag SMLXL och bläddrar fram till essän:
Singapore
Portrait of a Potemkin Metropolis
Song lines
... or Thirty Years of Tabula Rasa.
Och jag läser om SPUR (Singapore Planing and Urban Research group), dessa hjältar och deras visioner för den Framtida Asiatiska Staden. Anyone with any appreciation for the sense of city will agree that a true city is congested city – congestion not of cars but of people drawn close together by multitude of related activites... High buildings will be the norm rather than the exception. Och här någonstans tänker jag på relationen mellan Beijing, Shanghai, Xi'an, Moskva, Osaka och Toyko. En serie av städer jag besökt och hur täta de har känts. Xi'an, Moskva och Beijing hamnar på en sida och Osaka, Tokyo och Shanghai beter sig annourlunda. Täthet, historia och skuld.
William Gibson, 80-talets undertrycka dystopiska framtids som oväntat har överlevt tiden skriver i Wired, på den tiden då det var världens mest samtida tidskrift, en essä; Singapore: Disneyland with the Death Penalty. När han lämnar Singapore drömmer han vagt om Hak-Nam – Hongkong Walled City, den numera rivna drömmen om den 3dimensionella staden realiserad genom en serie av omständigheter och byggande, historier om vertikala gator i form av trapphus, knarkfabriker på 5:e våning, frisörsalonger på 4:e våningen. I Osaka äter jag middag som den 3:e personen i en restaurant byggnad. Restaurant på restaurant, entré med hiss. En dag denna sommar sitter jag på ett café vid en galleria och funderar över möjligheten att blanda program på olika sätt. Eller helt enkelt en vag mardröm om bo i en galleria.
Rem citerar Gibsons uppfattning om staden, både direkt och sedan avslöjande genom en beskrivning av en restaurantgata där var håll i väggen presenteras som en värld, bakom väggen ligger den centrala diskanläggningen för alla ställen, i ett kontrollrum övervakas varje enskild transaktion, var matbit. Detta är en foodcourt ut och invänd, förvandlad till en autentisk upplevelse av matkultur, men samtidigt i utförande och precision ändå en foodcourt. Och samtidigt en representation av Singapore.
Spiralbuilding av Fumiko MAKI
Fumiko MAKI, vars namn bör kännas till för att han definierar vad Megastrukturer är i ett för sedan vända sig till något annat – gruppform, besöker Singapore och ser en relaisation av metabolisternas drömmar som i Japan inte riktigt lämnat det teoretiska stadiet, här är drömmarna utförda. Så en resa via Singapore till Metabolisternas Japan är en omväg, men kanske en nödvändig detour. Den stora resan, drömmen om besöka en annan och därmed mogna som människa involverar av nödvändighet omvägar för komma fram till målet, John Ruskin har rätt när han anklagar järnvägen för att ta bort essensen av resan man samtidigt fel för utan järnvägen blir resan ett privelegium, i dag ses inte järnvägen som ett hot mot civilisationen utan snarare är den ett hopp inför framtiden. Och som sådan är också ett mer genuint äkta sätt att resa, en upplevelse där resan i sig kan vara målet. Transibirska med tåg av Shinkansen eller TGV klass.
I Singapore skapas prototypen för den kinesiska storstaden, den stadsutveckling som precis hade börjat explodera när Rem skriver om Singapore befinner sig i dag i välkänt tillstånd av makalös och explosiv förändring, ty skiften och migrationsströmmarna inom Kina är av en skala världen aldrig tidigare skådat. Mängden stad som produceras av nödvändighet betyder något i sig. Men Singapore är inte en generell stad, Shanghai är det. Jag har aldrig varit i Singapore.
Men jag har varit i Tokyo. Och jag ska dit igen, snart.
Singapore
Portrait of a Potemkin Metropolis
Song lines
... or Thirty Years of Tabula Rasa.
Och jag läser om SPUR (Singapore Planing and Urban Research group), dessa hjältar och deras visioner för den Framtida Asiatiska Staden. Anyone with any appreciation for the sense of city will agree that a true city is congested city – congestion not of cars but of people drawn close together by multitude of related activites... High buildings will be the norm rather than the exception. Och här någonstans tänker jag på relationen mellan Beijing, Shanghai, Xi'an, Moskva, Osaka och Toyko. En serie av städer jag besökt och hur täta de har känts. Xi'an, Moskva och Beijing hamnar på en sida och Osaka, Tokyo och Shanghai beter sig annourlunda. Täthet, historia och skuld.
William Gibson, 80-talets undertrycka dystopiska framtids som oväntat har överlevt tiden skriver i Wired, på den tiden då det var världens mest samtida tidskrift, en essä; Singapore: Disneyland with the Death Penalty. När han lämnar Singapore drömmer han vagt om Hak-Nam – Hongkong Walled City, den numera rivna drömmen om den 3dimensionella staden realiserad genom en serie av omständigheter och byggande, historier om vertikala gator i form av trapphus, knarkfabriker på 5:e våning, frisörsalonger på 4:e våningen. I Osaka äter jag middag som den 3:e personen i en restaurant byggnad. Restaurant på restaurant, entré med hiss. En dag denna sommar sitter jag på ett café vid en galleria och funderar över möjligheten att blanda program på olika sätt. Eller helt enkelt en vag mardröm om bo i en galleria.
Rem citerar Gibsons uppfattning om staden, både direkt och sedan avslöjande genom en beskrivning av en restaurantgata där var håll i väggen presenteras som en värld, bakom väggen ligger den centrala diskanläggningen för alla ställen, i ett kontrollrum övervakas varje enskild transaktion, var matbit. Detta är en foodcourt ut och invänd, förvandlad till en autentisk upplevelse av matkultur, men samtidigt i utförande och precision ändå en foodcourt. Och samtidigt en representation av Singapore.
Spiralbuilding av Fumiko MAKI
Fumiko MAKI, vars namn bör kännas till för att han definierar vad Megastrukturer är i ett för sedan vända sig till något annat – gruppform, besöker Singapore och ser en relaisation av metabolisternas drömmar som i Japan inte riktigt lämnat det teoretiska stadiet, här är drömmarna utförda. Så en resa via Singapore till Metabolisternas Japan är en omväg, men kanske en nödvändig detour. Den stora resan, drömmen om besöka en annan och därmed mogna som människa involverar av nödvändighet omvägar för komma fram till målet, John Ruskin har rätt när han anklagar järnvägen för att ta bort essensen av resan man samtidigt fel för utan järnvägen blir resan ett privelegium, i dag ses inte järnvägen som ett hot mot civilisationen utan snarare är den ett hopp inför framtiden. Och som sådan är också ett mer genuint äkta sätt att resa, en upplevelse där resan i sig kan vara målet. Transibirska med tåg av Shinkansen eller TGV klass.
I Singapore skapas prototypen för den kinesiska storstaden, den stadsutveckling som precis hade börjat explodera när Rem skriver om Singapore befinner sig i dag i välkänt tillstånd av makalös och explosiv förändring, ty skiften och migrationsströmmarna inom Kina är av en skala världen aldrig tidigare skådat. Mängden stad som produceras av nödvändighet betyder något i sig. Men Singapore är inte en generell stad, Shanghai är det. Jag har aldrig varit i Singapore.
Men jag har varit i Tokyo. Och jag ska dit igen, snart.
Litteratur 4 - Fujimori Terunobu
Ichiya-tei (One Night Teahouse) 2003
"What exactly is International Vernacular? International was one of the distingushing charateristics of the twentieth century; vernacular dates back to an ancient stratum of human history. The two words seems to suggest opposite dicections in the flow of history. How could they have come together?
...
At long last have I come up with an ansewer to the question. International was a condition that existed, not just in twentieth-century architecture, but at the starting point of humanskind's architectural history."
Ur: Towards an Architecture of Humankind
Takasugi-an (Too-High Teahouse) 2003-04
"On the far left in the distance is the house where Toyo Ito grew up. Even though the two of us grew up in the same area and during the same period, what we create is completely opposite. The relationship between human beings and their evironments is not simple and straightforward." Bildtext till bilden ovan.
"My favorite Fujimori story is the one about his first day in class. He is a baby boomer; by the time he entered school, Japan's education system had been democratized. On his first day in school, he and his fellow first-graders entered a classroom. The teachers instructed them, once they had piped down, to sit where they liked. Desks and charis were arranged in orderly rows. Students took seats in diffrent parts of the classroom. Some preferred to sit in front, while others sat in the back. Young Fujimori chose to sit by the window – not in a chair by the window, but on the window ledge itself. He perched on the ledge, which gave him a higher vantage point, and decided that would be his place."
Top of the Roof av Genpei Akasegawa.
Att läsa om Fujimori och begrunda hans byggnader är en fantatiskt och lärorik upplevelse. Hans byggnader, främst te-husen är exempel på en extremt framskriden arkitektur där texturen på husen ges maximal omsorg för samverka med omgivningen, med sitt perspektiv som arkitekturhistoriker och sina observationer som arkitekturdektektiv på Tokyos gator uppnår han insikter om byggnaders förhållande till sin omgivning. Vissa av byggnaderna skrämmer mig, som Fujimoris egen villa. Men rädsla är också en känsla att vårda och ta hand om.
Det direkt klumpiga och oformliga i volymerna som skissas upp skapar en bild av en annan värld, en värld som är lite svårare att få riktigt tag om. Det vore dock intressant att se hur Fujimori skulle välja att hantera ett genuint urban miljö.
Titel: Fujimori Terunobu Architecture
År: 2007
ISBN: 978-4-88706-283-2
Förlag: Toto
2 Aug 2008
Litteratur 3 - Made In Tokyo
From Tenunobu Fujimori et al's, "Institute of Street Observation[1]" we discovered the joy of actually walking the street and finding fragments – allowing the swelling of imaginations and the speaking of small urban histories.
...
Contemporary Tokyo’s situation is a crazy mixture of main-products and by-products of modernisation.
...
Tokyo is an agglomeration of buildings, traffic infrastructure, civil engineering. Its landscape is said to lack visual control and is populary thought of as chaotic or as 'white noise'. However, this kind of interpretation is based of mechanistic theory and semiotic systems. So, if we change the premise, a totally diffrent interpretation of the city should be possible.
Made in Tokyo - Från introduktionen.
När hastigheten i stadens utveckling når en viss hastighet, när ett antal lager av infrastruktur är lagda ovanpå varandra och tomrummen mellan dem börjar fyllas inträffar en serie intressanta fenomen. Dessa fenomen behöver inte uppfattas som intressanta, de kan kännas hotfulla, obehagliga och inklämda. Made in Tokyo beskriver en serie fenomen av denna typ.
Det intressanta är med boken är inte de gjorda observationerna utan hur de förmedlar det observerade. Varje objekt beskrivs med en titel, en situationsplan, en serie punkter som beskriver det observerade, ett foto och en axiometrisk ritning som inte försöker skildra verkligheten utan tydliggör observation. Denna kombination av tekniker möjliggör en representation av fenomenet som förmedlar glädjen i observationen. Och i glädjen inför staden som finns framför oss finns en stor av förståelsen för stadens möjlighet att generera det oväntade och, ibland, det fantastiska.
Titel: MADE IN TOKYO, メイド イン トーキョー (Meido in Tōkyō)
Isbn: 4-306-04421-1
Författare: Momoyo Kaijima, Junzo Kuroda, Yoshiharu Tsukamoto
Noter:
[1] Institute of Street Oberservation benämns i Toto om Fujimori monografin som Street Oberservation Society.
Subscribe to:
Posts (Atom)