Pages

19 Jul 2008

Litteratur 1 - Japanska rum

"I den japanska traditionen uppfattas rum som en subjektiv upplevelse, en fysisk erfarenhet och en föränderlig process - inte som ett utomstående objekt. Det är en sinnlig uppfattning som avspeglas både i tradition och utveckling av den japanska arkitekturen."

Kristina Fridh drar i sin bok baserat på en doktorsavhandling från CTH upp en historisk utvecklingslinje för den japanska uppfattningen av rum som avslutas i Kyoto i 1600-talet med Suki-ya arkitekturen. Med denna utgångspunkt kommer hon till den för läsaren kanske med relevanata delen av texten. Där hon "läser" en serie samtida byggnader av bland annat Sejima, Maki, Kishi och Ando. Japanska rum ger en inblick i de historiska linjerna

Det finns skäl att återkomma till den här boken senare då den har betydelse för läsningen av övriga böcker i min anspråkslösa samling.

Författare: Kristina Fridh
Förlag: AB Svensk Byggtjänst
ISBN: 91-7333-048-5
År: 2004

Litteratur 0 - inledning


Bland de får böcker om arkitektur jag äger finns ett antal böcker som på olika sätt behandlar japansk arkitektur, dessa kommer nu inför resan att läsas (om) och kommenteras.
Toto är det största förlaget, Atelier Bow-Wow det mest representerade kontoret (3), Tokyo den stad där de flest böcker (5) är inhandlade.
Listan utgör inte på något sätt en kanon för japanska arkitektur, eller ens på något sätt är den en relevant översikt, många stora namn saknas helt eller finns bara som en del av översikter. Skälen till att jag har kommit att äga just dessa böcker grundar sig i en serie om än inte slumpmässiga beslut så i vilket fall tydligt oordnade beslut. Det kan handla om rea (Japanska rum, svensk byggtjänst), reselitteratur inför en tågresa (Made in Tokyo, 21st century musem of contemporary art, Kanazawa), påverkan från personers tidigare inköp (Atelier Bow-Wow from Post Bubble City, 1985-2005), utställningskataloger (GA Houses 98 Project 2007, Graphic Anatomy of Atelier Bow-Wow).
Urvalet grundar sig alltså på en serie omständigheter i tid och rum som är lätta beskriva var för sig, men när de placeras in i sitt sammanhang uppstår något annat.

Detta urval representerar inte min kunskap om eller min bild av japansk arkitektur. Men det ger kunskap om och en bild av japanska arkitektur. Onekligen saknas en hel mängd stora namn med stort inflytande över utvecklingen av japansk arkitektur. Exempelvis förekommer metabolisterna (ex. Fumiko Maki, Kenzo Tange, Kisho Kurokawa) bara i bakgrunden och med några enstaka hus i överblickar. Och min mer personlige hjälte Hiroshi Hara finns bara nämnd i förbigående.

Nog sagt om bristerna i mina kunskaper och min förståelse. Med denna reservation tänker jag ändå försöka dra upp en serie utvecklingslinjer.

7 Jul 2008

världen rör sig


På väg mot Sendai.

Utsikt från Fuji Tv

Flera nivåer.


Monorail.

Rörelse.

anteckningar, 2007

2007-04-24

Jag tror att mötet med Tokyo oundvikligen blir djupt komplext. Arkitekturen är ful och oengagerade, skalan är märklig, det verkar som allt är värre.
Justteringarna inträffar snart. Jag vänjer mig långsamt.

2007-04-13

De sista dagarna i Tokyo börjar jag drömma så fort jag sluter ögonen. Även om jag inte somnar börjar jag drömma, drömmarna sprider ut sig från det ögonblick då mina ögon sluts. De alternativa historierna breder ut sig från och jag vet varken ut eller in. Jag vaknar upp en natt och vet inte hur jag hamnade här, i sängen. Jag minns gårdagen och en dryg och vacker norska. Något saknas däremellan och jag har inget minne av att ha gått och lagt mig.
Men jag minns tydligt hur jag gick vidare, men det gjorde vi aldrig.
Det var inte så det gick till. Men det tar en lång stund av panik innan jag till sist minns att det vi inte gjorde är det som verkar verkligt.
Jag vet i ett ögonblick att det jag inte känner till är det jag vill ha. Men att svartsjukan jag känner ett ögonblick en natt är verklig vet jag baserat på smärtan jag känner i bröstet. Jag förstår den inte och det gör ont och jag är ensam.
-> Det är märkligt vilka konsekvenser upprepade antydningar om vad som eventuellt borde kunna hända har på upprepade känslor av ensamhet...

2007-04-06
Jag vet något om Tokyo som alla andra vet. Kanske vet jag mer än lovligt mycket mindre. Jag vet i alla fall en del om eventuella ut och eller ingångar ur möjligheterna i staden som väv. Som massa av märkliga hus och en slags total förvirring. Det är mycket galet och postmodernt.
Jag har lärt mig om att vara ledare, om att försöka hålla ordning och tempo. Och att samtidigt hitta. Det blir enklare när förväntningarna tonas ned.
Det är jobbigt att inse att teorin om bigness faktiskt är korrekt. Att när en byggnad blir stor nog övergår den ifrån att vara en helhet till att bli frikopplade delar.
Insidan saknar verklig relation till utsidan. Det är mindre smickrande att tänka sig det 3d som något som kan göra mig lycklig på ett slags långsamt infriande vis. Jag blir besviken när jag ser det frigjorda utbredda finlandsfärjs intreiören. När det dessutom bara är början på problemen. Mina förhoppningar om att Japanerna skulle ha löst storlekens problem infriades inte. Däremot har de löst eller åtminstone hanterat täthetens problem. Och problemen med infrastrukturen. Jag vet inte längre något andra inte vet. Jag vet något om krossade förhoppningar.
Hiroshi Hara har en del av aspekterna av lösningen andra saknar de helt och hållet.


Dessa anteckningar är förvirrade. Men så var jag också djupt förvirrad av Tokyo.