En slags inledning

Om eller för en slags dröm om en stad, en beskrivning av upplevelser och eller intryck från Tokyo där undertecknad kommer att göra sitt utbytes år. Inlägg om missförstånd, och senare eventuellt tydliga samband.

Jag vaknar upp en dag i februari, det är torsdag och igår kraschade jag med min fixie in en bil, det gör ont i hela min kropp. Jag drar mig långsamt upp ur min säng och begrundar mitt tillstånd och den tur jag har haft. Sväljer en tablett.
En kamrat från skolan hör av sig och undrar om det finns något hon/de kan göra för att hjälpa till. Nej inte direkt, vi hörs senare. En minut senare ringer det från skolan igen, jag får beskedet om att jag kommit på Tokyo Institute of Technology. Och jag ringer upp min vän och hör hur det fantastiska beskedet förs vidare. Och någonstans tror jag att förhållandet mellan olycka och lycka måste hållas konstant.

Jag har varit i Tokyo tidigare. År 2007 är jag nummer 1 i vår metod för hålla reda på varandra. Jag finner vägar och håller ordning i ganska begränsad omfattning. Tokyo inger i mig en rastlös känsla som är svår att hantera. Om jag sluter ögon börjar jag drömma, och framför mig utvecklas verkligheten åt ett håll längs en tydligt avgränsade axel, en ny verklighet som aldrig infrias uppenbaras framför mig varje gång jag sluter ögonen. Och jag blundar för en sekund på ett tåg, ytterligare något annat uppenbaras. En serie händelser som jag vet inte är sanna men som jag ändå upplever.

Det är delvis denna resa som gör att jag på nytt är på väg till Tokyo. Men det finns också andra aspekter som gör att ett miljöombyte är önskvärt.