Kaguruzaka

Träfasad.

Ibland är bebyggelsen i Tokyo en parodi på myten om sig själv. Parker, tempel, skyskrapor, bra hus, höga hus, låga hus, smala hus, fula hus, jätteanläggningar allting packat precis bredvid varandra. En gränd vid Shinjukus järnvägsstation en 1,5m bred där man kan handla mat i små kiosker bland byggnader. Detta känns mindre ärligt än en Starbucks inklämd mellan två (eller flera) Depatos. Eller Shibuyas järnvägsstation som är genomkorsad av fyra JR spår, Toyokos säckstation och tunnelbanan Ginza-line som landar på 3F och sedan har vändspår under bussterminalen i Mark City på andra sidan en till väg, där bron som Ginza-line använder innehåller gångvägen från Keios Inokashira-line som också landar i Mark City. Nåväl, om ni inte kan följa med det ovanstående så oroa er inte. Det är helt enkelt fruktansvärt komplicerat ibland.

Kaguruzaka är avvikande från det man förväntar sig (eller omgivningen). Det ligger i östra delen av Shinjuku-ku och är berömt för sina bra restauranger men utsökt japansk mat osv. Men här känns ändå den flämtande resten av historia märkligt nog äkta. En gränd är 90 cm bred.

Det existerar små gränder.

Vissa hus kan man nästan tro att de är gamla, de innehåller i alla fall element som upplevs som autentiska.

Man naturligtvis pågår utvecklingen också här, men det spelar ingen roll. Jag köper det. Faktiskt i större utsträckning än Asakusa.