I hastigheten existerar det vackra, ibland åker jag tåg för påminna om de olika sätten att se staden på. Eller så tänker jag på det då jag måste åka tåg.
I Shimokitazawa:
Trots mängden mobiler i japan är telefonkioskerna alltid närvarande.
Infrastrukturen känns gammal, den förmedlar en känsla av att åldras.
Ibland får jag en känsla av hur resonemangen fungerar här; rökning förbjuden skylten och reklamskyltarna som maximeras i mängd istället för intryck. Ovanför kablarna som är overkligt många just här. Och då inser jag att jag lever inuti framtiden, och detta innebär olika saker. Dels glassiga ytor där all infrastruktur göms undan och allt är osynligt och dels motsatsen är allt är uppenbart och eller förtydligat. Och jag vet att den här platsen snart inte finns längre.
No comments:
Post a Comment