Tokyo sett från ovan, staden liknar ingenting, husen står tätt bredvid varandra, en motorled, en järnväg och kanske en flod slingrar sig fram genom massan av bebyggelse.
Men Tokyo är ett de fenomen som beter annorlunda beroende på var man observerar det. Den oordning och det kaos man observerar från ovan, när man rör sig genom staden slumpmässigt eller i hög hastighet med ett tåg. All sorts slumpmässig och oreda upphör när man ser på staden i lugn och ro. Det är overkligt rent, kanske verkar detta konstigt tills du ser tre personer i en blomsterbutik som sopar rent trottaren efter stängning, eller en gammal dam som städar upp utanför sitt hem.
Det är inte det att det saknas skräp, det är bara att det är hanterat. Det saknas inte oreda, men allt potentiellt kaos och all smuts håll under kontroll genom en gemensam ansträngning. En av de första sakerna som slår en väluppfostrad turist är man försöker göra sig av med det skräp man samlat på sig. Det är nästintill omöjligt. Och så vidare.
Så är detta ett perfekt paradis där allting bara fungerar enligt principer bortom vad vi kan förstå? Nej, jag tror inte det. Men för att vara en sådan sjukt stor stad fungerar allting överraskande smidigt.
No comments:
Post a Comment