I hamnen utanför Shinagawa står allting stilla. Inte ett ljud hörs, från fabrikerna.
Cement fabrik.
Rainbow bridge. Tokyo vänder sig från vattnet i ganska stor utsträckning, något som med mitt perspektiv från Stockholm känns ganska skönt. Samtidigt pågår naturligtvis en serie med omställningar, det konstrueras promenader längs floder, bostäder byggs allt närmare vattnet, fabrikerna flyttar iväg mot havet. Men ändå, det är tag kvar.
Jag har länge förhållit mig skeptisk monorails, men här måste även jag kapitulera en aning, det är faktiskt häftigt och skillnaden mellan ljuset som kommer ned mellan dessa spår och andra är väldigt stor. Men trots detta är det inte så revelutionerande jämfört med vanliga tåg.
En container är en container.
En lyftkran är en lyftkran.
Odaiba, Fuji TV.
En lek med linjer och en känsla av tomhet.
No comments:
Post a Comment