15 Jan 2009

drömmen om himlen, del 2


Kanske rör dig av någon anledning i närheten av en brant, du ser hur gatan bara verkar försvinna ut i ingenting. Och där borta ser du staden avteckna sig.

När du ser vyn här och du anar slutet på staden inser du att staden inte är evig, men kanske är det av någon anledning bortom din förmåga att ta dig ut ur staden, bort från platsen där du vistas. Kanske utövar staden en slags tyngd på dig och din förmåga att röra sig bort från staden. Kanske vill du inte längre bort från staden, kanske längtar du inte längre bort från staden. Kanske glömmer du bort världen utanför staden, men när du står här inser du att alla händelser har ett slut. Alla platser är begränsade.
Och du ser dig själv och du anar något mer om varför du handlat som du gjort.

Sedan vänder jag mig om och beger mig tillbaka in mot staden.

No comments:

Post a Comment